Welcome to the Basement

Din blick ut mot havets glitter Får även mig att längta Fast aldrig bort Får jag får stryka ett finger längs din kind och känna en sån där mjukhet som inte alla har Kanske blir jag lycklig en stund och blickar ut mot havets glitter. Jag skriver ditt namn i vattnet För havet är fullt av minnen Vår framtid rider på vågorna som dränker min längtan att få sjunka ifred.

Jag har min mustasch och en cykel med pyspunka. Och en flicka på pakethållaren och Stockholm är så som Stockholm ska vara om natten. Och det är fantastiskt att komma hem ibland. Snart åker jag igen bara för att få komma tillbaka. När man liksom kliver av i centrum nånstans och ser det gamla svårmodet bland folk som tittar ner i gatan... då vet man att man är hemma.

 

Ja tack till solceller för mobilen

http://www.coolstuff.se/Barbar_Solcellsladdare

På

http://blogg.coolstuff.se/289/Lanka-till-oss-och-fa-ett-prylpaket

<!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

Jag ser ned på det glittrande hav där jag spenderat nästan 4 månader. 10 000 meter upp och vad ska man säga egentligen ?

Jag rider på vinets rygg till Bryssel. Paris var som en vacker kvinna. Nu är jag förälskad och fattig igen.

En hippie från Alingsås kysste mig på tågstationen och nu sover jag på en soffa 14 våningar upp i Europas huvudstad. Michels vänliga ögon har lämnat mig men han sa vi kunde ses igen.

Och vad håller jag på med egentligen. Dödar lite tid innan tiden dödar mig.

<!-- @page { size: 21cm 29.7cm; margin: 2cm } P { margin-bottom: 0.21cm } -->

När jag kom tillbaka från våra vänners båt, fanns mina förbannade sandaler redan ombord. Jag kan hennes namn nu. Det är vackert. Vi måste kasta loss.

 

Jag hör bergen ibland. På riktigt alltså. De sjunger för mig och imorgon packar jag väskan återigen. Där uppe glömmer jag dig för ett tag och tänker bara vara lycklig med allt eller inget beroende på hur du ser på saken.

Vi är en ensam båt nu i en vildvuxen vik. Jag ger mig hän åt havsriket. Jag är välkommen så länge jag kan hålla andan, det blir inga missförstånd. En delfin kom tillbaka när vi seglade över från Nuku Hiva, jag tar det som att ursäkten är accepterad.