Mina tillgångar är så pass få att de får plats i en bil men så pass många att det blir jävligt trångt däri. I den trånga bilen åkte vi allafall till Norrköping för leta upp torpet. Vi körde fast i backen och fick bära alla prylar genom skogen och hög våt snö innan vi kom fram till tryggheten. Mellan granarna från ficklampans sken öppnade gården upp sig likt en blommande tulpan på högsommaren.
Konstigt nog var det faktiskt kallare i huset än ute, nu ett dygn senare har vi fortfarande inte riktigt fått upp värmen. Det var is i tekokaren, vattendunken var en isklump och fönsterrutorna fick skrapas som en gammal opel en vintermorgon på Ekerö. När Agnes och Peter körde ifrån oss blev det väldigt mörkt och väldigt ensamt. Och väldigt kallt. Tur att det finns såna som Jakob, som inte säger nej till ett äventyr.
Kommentarer