11 februari Onsdag
Jag sitter 2 meter över havet likt en levande galjonsfigur. I handen har jag ett munspel. Jag har haft det i 13 år och fortfarande aldrig lärt mig att spela på det. Sprattlar med benen och åker upp och ner, det stänker och blåser varma känslor. Jag river av några toner i pur lycka och havet applåderar. . Mitt saltstänkta ansikte bränns av solen och jag bluesar tills läpparna spricker och blodet rinner. Riggen tjuter och kompar bäst den kan. Svetten droppar och munharmonikan plaskar runt i min handflata tills den där jävla måsen kommer förbi och ber mig hålla käft. Det är han som har liftat med mig hela natten och jag blir lite sne. Då kommer hans polare förbi och kraxar om att jag sitter i fågelbajs. . Jag blir galen när jag fattar att de har rätt och spottar ut munspelet som att det vore en rostig tandställning och det glider mellan mina fingrar rakt ner i plurret. Det är så djupt här att det kommer sjunka i 6 dagar innan den når botten sa bajsfjädrarna innan de drog iväg österut. Jag hoppas att krabban Sebastian hittar den och trallar av en truddelutt nånstans där nere..
Kommentarer