Vi befinner oss på ett hotel precis utanför stadsmuren i Dubrovnik. Tack och lov.
Till att börja med hittade vi aldrig någon strand i Thessaloniki som var ett jävla skithål. Vi ville bara dra men åkte fel i 3 timmar innan vi kunde vända och fick soppatorsk 3 sekunder efter macken. sedan vidare upp norrut med vägtullar titt som tätt som tog alla våra pengar. Efter en stenhård granskning av det #gröna kortet# så fick vi rulla in i Makedonien. Vi åkte direkt till nån skitstad som hade mcdonalds, Simon drog till muggen och John beställde käk utan macedonienmoney.... fuck det vara bara att dra vidare!
Det var bara att trycka på från pristine norrut mot mitovich men vårt Atlas från 1991 hängde inte riktigt med. Helt plötsligt kom en skylt med ”repubic of kosovo” Satan vart har vi hamnat nu? Vi höll andan och kom över gränsen. Kosovo var en positiv överraskning när det gällde både natur och brudar, det sistnämnda kostade oss nästan livet då simon höll på att köra rakt in i den framförvarande tvärnitande bilen som också såg de fina puddingarna. Med 90 till 0 på 4 sekunder en bromssträcka på 17 meter och 4 centimeter till bilen framför bytte vi skiva och svalde hårt. Närmsta timmarna mötte vi 32 militärfordon från olika nationaliteter, diverse gränspoliser och vägspärrar. Vi vågade inte stanna utan ville ut ur landet till Serbien via Metrovic men vid gränsen blev vi stoppade av Serbiska Fn-soldater med vita jeepar. Go back you motherfuckers ! okey vi lydde och åkte tilbaka på de rangliga bergsvägarna till Peja där vi tog en annan väg mot Montenegro. Den politiska vägblokaden kostade oss 6 timmars bilkörning i Kosovo med ett flertal stopp av poliser och tull. Men mitt i misären hittade vi några kosovo-albaner som hjälpte oss med karta och ryggdunkningar. se bild.
Mitt i natten körde vi upp för det 1800 meter höga berget där vi kunde lämna kosovo för montenegro, lifes getting better...
Kolsvart och livsfarliga slingervägar och plötsligt en polispatrull vallandes hästar bland de snöklädda alptopparna. Efter 3 näradöden kurvor tog vi in på ett hotel utan att veta om vi var i serbien eller montenegro. skönt att sova hur som helst!
Efter en hotellfrukost på ostomelett och espresso tryckte vi på med gasen. Nu är det tisdag och vi kom ut ur inlandet för att äntligen se havet. Vi körde ner till Svettiga Stefan som var namnet på en härlig strand i Montenegro. Efter en äcklig lunch tog vi en liten färja för att sedan komma till gränsen till kroatien endast nån timme senare. Väl där var vi tvungen att tömma hela bilen på prylar för att leta rymlingar med tulltjänstemannen. Efter lite krångel klarade vi oss utan mutor och fick komma in i krotien. Helt otroligt! Och nu dricker vi pivo på vårt hotel och ska snart å ut och kolla läget i oldtown.
Allt gott från Simon och john!!!!
Kommentarer