9 februari Tisdag
Inatt såg jag det igen. Självmordet. Ännu än stjärna som inte står ut med synen av oss människor som försummar och försurar. En universums diamant som tar steget ut för att rädda oss. . Kanske. Eller så tappade den bara taget om verkligheten och föll huvudstupa ner i vår så kallade tyngdkraft för att sedan slå ned i havet. Det stora mörka havet som tar död på en. Som en tändsticka i regnet slocknar den. Sedan sjunker kroppen rakt ner i en ny evighet medan kadaver smakar och observerar. Och varje natt blir det färre och färre ljus på himlen. Uppgivet hänger några av dem kvar för att likgiltig se oss ha ihjäl varandra under deras sken. De förstår inte att vi som kan känna, älska och vara tillsammans – allt de som en stjärna bara beskådar på avstånd, gör så många orationella handlingar. Och jag ska försöka gråta en stund och be dem stanna kvar för jag älska ju er! Nästa gång ni ser människans förruttnelse, ge inte upp! Häng kvar. Eller ramla rakt ner i huvudet på mig. Jag kan dö vilken dag som helst bara det blir av en stjärnas uppgivenhet. Tillsammans som två stela kroppar kan vi sjunka ned i mörkret som är så mörkt att det blir ljust. På vägen ner försöker vi skratta bort årtusenden av misslyckad evolution och sedan be för att en vulkan, ja den största du har sett kommer att spotta iväg kärleken till en ny planet där den kan få gro ifred och börja om. Sen nere i jordens innanmäte där bara gas och olja finns drar vi igång en dundrade avskedsfest med tomtebloss och nyårs-cigarr och hela skiten blir ett inferno och vår sista vilja tänder till så att hela jävla världen sprängs. Och medan vi flyger vår odödliga död till mötes ber jag om förlåtelse för att jag dödat er. Men se det ur ett större perspektiv snälla. Allt det onda är borta och du är ju inte så mycket mer än jag och jag är ju bara en förvirrad generation som har fått en stjärna i huvudet och råkat tända eld på hela världen. Men! Men kärleken har klarat sig säger jag så vi kan dö ifred och allt som var oskyldigt, om det finns något sådant kommer att förstå och inte känna smärta utan bara lättnad. Är det okej då? Det spelar ingen roll . . Hata något som inte finns du det är allt jag säger.
Kommentarer